Introduktion till musiken

av Per Nyström

Få tonsättare har väl förmågan att i så stor utsträckning ge oss känslan av gudomlig beröring genom musiken som Wolfgang Amadeus Mozart.

Vi står hänförda inför det ordlösa miraklet med en upprymdhet vi kanske kan förnimma i naturens närhet; vid Båvens rand med storlommens första rop över det isfria vattnet, eller längs vandring i sörmländsk urskog runt husknuten med spår av mänsklig närvaro i marken sedan tusentals år.

Detta divertimento ingår i en serie av 3 divertimenti och kallas för de sk Salzburg-symfonierna av möjligtvis oklar anledning. De blev till i samband med en av de otaliga resorna den unge tonåringen gjorde med sin pappa Leopold över alperna mellan Österrike och Italien, när det unge geniet skulle introduceras för de Europeiska hoven, de enda miljöer som kunde stödja kompositörer ekonomiskt vid den tiden.

Joseph Haydn, sonen till en vagnmakare, var en annan typ av geni. Han blev mer än dubbelt så gammal som Mozart med sina 77 år och de båda delade en djup vänskap. Haydn var en mycket religiös kraftkarl som sades kunna klättra längst upp i flaggstänger endast med armars styrka.

Han skrev bland andra hela 108 symfonier och 68 stråkkvartetter och brukar kallas för stråkkvartettens fader. 1798 blev han, liksom Beethoven senare skulle bli – ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm.

I Haydns kvartetter hör vi kärleken till livet; humorns avgörande betydelse och genom det oändligt vackra – hyllningen och uppmaningen till oss själva.

Felix Mendelssohns stråkkvartett nr 6 i f-moll var det sista större stycket han fullbordade innan han dog två månader senare den 4 november 1847. Vid denna tidpunkt i sitt liv var Mendelssohn oerhört känd och framgångsrik, men överansträngd, utmattad och i desperat behov av vila och återhämtning.

Det kom ord att systern Fanny, hans intellektuella själsfrände, plötsligt hade dött av en stroke. Förstörd komponerade han sitt sista verk som en hyllning till sin syster med titeln ”Requiem for Fanny”.

Felix skriver ”Med sin vänlighet och kärlek var hon en del av mig själv varje ögonblick i mitt liv… Jag får mig att tro att de tragiska nyheterna plötsligt kommer att visa sig falska; ändå vet jag mycket väl att allt är sant. Jag kommer aldrig att kunna vänja mig vid det.”

Två månader senare skulle Felix följa sin systers, fars och farfars öde och själv dö av en stroke vid 38 års ålder.